Hemma hos oss finns det en gammal morfar han bor i en liten stuga alldeles nedanför vårat hus. Han vet hur man når fram till alla djurs hjärtan. Det började med att vi hade en engelsk blodhund för en så där 25-30 år sen, Tanja hette hon mager som en skrika i sina unga år , med en massa löst skinn och massor med dregel i muniporna. Efter många besök hos morfarn och övernattningar, ja hon flyttade nog dit till slut så la hon på hullet, blev en ståtlig dam som tog sina titlar med den ära. Hon lyssnade inte så mycket på kommandon särskilt inte när hon satte nosen i backen, drog ner rullgardinen av skinn och försjönk i de mest härliga spår som bara en blodhund kan finna om man inte ropade NU TAR DOM MATEN, då gav hon upp ett avgrundsvrål och rusade in till sin matskål. Ja många djur har vi haft som har avgudat våran morfar för de små delikatesser han har erbjudit, Hästar som har gnäggat så fort de hört hans bil, kalvar, får, grisar, ja till och med en kalkon som tog en daglig promenad ner till hans stuga för att få sig en banan. Och nu är det Gunde som är en snabbtänkt labrador och fattar väldigt fort vad som krävs för att få något ätbart snabbt.
När husse i huset hämtade hundarna nera hos morfarn en dag efter jobbet, säger han. Gunde är så klok. När jag frågar honom VILL DU HA GRÖT GUNDE? då skäller han och då får han gröten. Så bli inte förvånade om ni hör någon som vid momentet Skall kommenderar, VILL DU HA GRÖT GUNDE då är det bara Göran och Gunde som är på appellplanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar